Jakten på den perfekta fågelbilden.

Ibland har vi naturfotografer säregna idéer om hur vi vill att en specifik fågelbild ska se ut och jag är inget undantag.

Tänk dig en tidig sensommar morgon med dis och dimma. En å som sakta ringlar sig fram i det vackra landskapet och där stora gröna lummiga träd smeker sina grenar över den mjuka vattenytan. Mitt i lövverket finns en späd liten öppning och vid rätt tidpunkt på dygnet når solens strålar ända ner på den fuktiga strandbrädden och framkallar ett sagolikt gryningsljus.
På sina graciösa vingar kommer en häger glidande och landar precis där i den förtrollande ljuskäglan.

Länge har jag studerat hägerns beteende samt noterat vilka tidpunkter den brukade infinna sig vid platsen och nu skulle jag äntligen göra slag i saken och försöka fånga det hela på bild. Hade klockan på ringning vid halv fem snåret och jag tvingade mig upp ur sängen för att kolla om väderleken var den rätta. Efter flera veckor började jag nästan tappa hoppet men så en morgon när jag egentligen hade lust dra täcket över huvudet igen insåg jag att nu var det bråttom.
Snabbare en Lucky Luke packade jag ryggsäcken med kamerautrustning, gömsletält, trebent pall, myggspray och fika. Kastade mig in i bilen och körde de kilometerna ner till ån. Parkerade och klev ur. Drog in ett djupt andetag. Det doftade underbart och ljudet av porlande vatten fyllde alla mina sinnen till bredden.
Jag krälade över och under nedfallna stammar, slet mig fram genom tät buskage och efter mycket möda och besvär var jag framme vid vattnet. På det grundaste stället vadade försiktigt över och till slut befann jag mig på den plats där jag visste att jag hade de bästa förutsättningarna för att lyckas med mitt uppdrag.
Vecklade ut gömslet, packade upp alla saker och satte mig tillrätta.
Det var nu det skulle ske. De ögonblick jag så länge väntat på.

En ung rödhake gjorde mig sällskap. Den flög än och än dit och undrade vad det var för konstig kamouflerad kupol som hade landat på hans marker. Nyfiket kom den närmare och satte sig på en gren knappt en halvmeter framför och kikade in genom titthålet. Tyvärr alldeles för nära för att jag skulle få till en bild på den lilla filuren.

Öringarna i ån skvätte till och jag lika så. Ibland blir man oerhört överraskad av ljud man inte förväntar sig.

Älvorna dansade sin tysta och fridfulla balett över ytan och från ingenstans flöt en stor trädgren hastigt upp. Ljudlöst drev den motströms och nu såg jag även att någon höll i den också. Någon som samlar mat till vinterförrådet samt vidare påbygge av hyddan som låg strax ovanför.

Fyra gräsänder simmade förbi under tiden forsärlorna landade på några stenar längre bort. Ljuset hade gått från blåtimmen till en guldfylld gryning.

Mitt emot där jag satt på andra sidan ån dök det plötsligt upp ett litet ansikte bland stenarna och innan jag han registrera vad det var för något var det borta.
Vred kameran och kikade genom sökaren. Titt ut! Och så försvann det igen.
Aha…en mink!
Tycka vad man vill om dem men jag gillar alla djur, även minkar. Det är kanske själva valet av föda som jag inte är så förtjust i. Men sånt är livet.

Forsärlorna hade fått syn på den och de hade bra uppsikt på vad minken hade för sig men den fortsatte nedströms och försvann.

Strömstaren pysslade med det strömstarar brukar göra. Sitta på en sten och kika under vattnet efter förbipasserande gobitar.

När nästan två timmar hade gått jag började fundera om min häger över huvud taget skulle dyka upp idag. Nu hade dimman lättat och det magiska ljuset var snart ett minne blott.
Solen steg över trädtopparna och fåglarnas var full igång med dagens aktiviteter.

Jag väntade en halvtimme till sedan gav jag upp. Packade ihop alla saker och stretade mig tillbaka genom djungeln igen. I samma stund jag passerade bron som leder över ån hör jag ett tvärt kraxigt trumpetande komma flygande runt kröken och landa. Precis på den plats jag tidigare hade önskat.
Slet upp kameran ur ryggsäcken och brände av några exponeringar.

Den perfekta drömbilden blev inte till den här gången heller men vem vet, det kanske kommer en sensommar även nästa år.