Ni kan aldrig tro vad jag blev glad!

I flera år har jag önskat att det skulle flytta in en ny kotte vid torpet sedan den förra gick och blev överkörd.
I morse när jag och dogsen anlände såg jag på dem att något inte riktigt stämde. De nosade och nosade för att plötsligt tvärstanna vid en björk. Båda sträckte sig försiktigt fram och i samma ögonblick kasta sig snabbt tillbaka ett par steg.
Nä dra mig baklänges tänkte jag, det är väl ingen huggorm som ringlat sig hit?!!
Men där bakom trädstammen fick jag se en liten kotte ligga och fräsa. Oj vad glad jag blev!
Blötte upp kattens knapermat och ställde framför kotten och det dröjde nog bar ett par minuter innan han började äta med stor aptit! Hundarna stod på lagomt avstånd till den stickiga och fräsande saken!