Jag kan fotografera men alla kanske inte gillar mina bilder.

Min hemsida Den Fotografiska Vandringen


torsdag 4 november 2010

En hjältinna, det är jag det!

Nja, kanske inte men jag har iaf gjort en god gärning.
Hade varit ute med hundarna och skulle precis hoppa in i bilen när jag plötligt fick höra ett märkligt högt ljud komma närmare och närmare. Det lät ungefär som om en plogbil med plogen närfälld mot den rena asfalten. Jag gick upp mot vägen och ut ur kurvan kommer en panikslagen nordsvensk i full galopp med en upp och nervänd sulky slängandes bakom. Herre j%&#¤ar??? Vad gör jag nu???

Snabbt fann jag mig och hoppade in i bilen och körde efter för att åtmindstånde varna mötande bilister och fotgängare. Som tur vad svängde hästen hastigt ner på en grusväg och jag efter så fort som jag bara vågade utan att själv sladda av vägen. Men nu kom nästa problem. Fortsätter hästen rakt fram tar grusvägen snart slut och i änden går en smal träbro över en liten å och hur det kunde gå det ville jag inte ens tänka på.
Men så vek det åter av och in på en ännu mindre traktorväg mellan två åkrar.
Då slog det mig att om jag vänder så fort det bara går och möter upp hästen på andra sidan kanske har jag en möjlighet att få stopp på situationen. Sagt och gjort.

Pressade min stackars bil till det yttersta men såg på håll att jag skulle hinna fram i tid.

Körde ner i diket och stannade. Bära eller brista tänkte jag.
Klev ur och sakta gick jag emot och prata lugnande med den stressade hästen som nu hade gått ner i trav.
Till min glädje drog hon ner på tempot ännu mer och gick rakt in i min famn.
Jag tog tag i tyglarna och hon stannade. Darrande, pulsen på max och sjöblöt av svett.

Jag stod i ett par minuter och pratade medan jag kollade hur pass skadad hästen var.
Insåg att sulkyn skulle väck innan hon åter greps av panik.
Men hur sjutton får man bort den när hälften av seldonet hänger under magen och ena skalkeln trängt in under armbågen.
Som i ett under hade jag vid ett annat tillfälle stoppat ner en jaktkniv i fickan och där låg den kvar.
Skar av alla remmar och försiktigt lossade jag sulkyn. Hon var fri.

Nu stod jag där med en ckockad och skadad häst. Vems är det och vad kommer den ifrån? Vart är ägaren? Ligger hon/han skadad någonstans?

Ringer polisen och förklara läget och de skulle sända en patrull för hjälp.
Efter en halvtimme kommer några andra bilar och svänger in och det visar sig vara ägarinnan och andra hästägare.
De hade ringt polisen och fått reda på att jag stod mitt ute på en leråker och att hästen var infångad.

Hästen som visade sig hette Ängla gjorde själ för sitt namn. I över sex kilometer hade hon galopperat över trafikerade vägar utan att något annat tokigt hade hänt.
Nu var hon halt, hade massor av skavsår och möjligtvis ett sår som måste sys.
Men med lite kärlek och omsorg skulle hon nog bli bra igen!

4 kommentarer:

  1. Tjabba..


    Ja, det var sannerligen ett hjältedåd ! En medalj borde du har för din rådiga insats !


    Henke :)

    SvaraRadera
  2. En modig kvinna är du,men det har jag förstått tidigare...snyggt jobbat

    SvaraRadera
  3. Tur det finns människor som du!
    Bra insats!!!

    /B

    SvaraRadera
  4. Vilken fantastisk insats!

    SvaraRadera