Plötsligt får jag se hur unghunden tvärstannar vid myrkanten. Reser ragg samtidigt som svansen sjunker nästan ner till backen.
Det var nått som rörde sig där ute...Jag kastade upp kameran och försökte fokusera rakt ut i det mörka svarta. Tog några bilder men insåg det var för mörkt, höjde iso till 3200 och provade igen.
Jo...nog var det något där ute...och nu hörde jag det dessutom. Ett vått klafsande tungt ljud som förstärktes av tystnaden runt i kring...
Nackhåren reste sig....Den stora mörka massan kom närmare och närmare....flåsande...rakt emot oss....
Plötsligt gör unghunden en hastig attack och springer allt vad han kan ut mot hotet på myren
Hel%&#e ...han tänker väl inte gå i kamp med björn eller vad det nu är ???

En halv sekund senare insåg jag att det var mina andra hund som sprungit ut på myren och nu var på väg tillbaka och möttes upp av en glad och sprallig unghund som bara ville leka.
Pust sägar jag bara :)
Ska kanske tillägga att jag var på björnmarker och gick för strax innan det här hände hade jag stått och tittat på avföring som var alldels färskt och fullt av lingon och hår.
(f4,5 1/2 sek iso3200 38mm monokrom inställning med sepiatonat filter)
Hårresande berättelse. Känner igen mig då jag ofta går i skogen i mörkret med min vän Frasse :)
SvaraRadera/Mats