En tidig morgon...

fick jag syn på en råget och hennes två kid. De stod med ryggen emot och jag började smyga sakta fram längs åkerkanten. Plötsligt hördes ett herrans liv och jag håll på att sätta hjärtat i halsgropen. De kanadagäss som jag totalt hade missat varnade högt, lyfte sina vingar och flög ner mot sjön nedanför. I samma sekund brakade och knakade det nere i slyn och fram kom en älgko och hennes kalv som i all röra blev överraskade och sprang bort över åkern och in mot skogen.

Jag stod som förstenad och tänkte att nu var väl rådjuren också borta. Men inte då. Sakta lyfte jag kameran och gjorde några bilder.

Till min förvåning blev rågeten mycket nyfiken på vad som lät och började gå emot mig.  Hon tog några steg, stannade upp för att kissa, gick ännu närmre. Ett av kiden följde efter för att till slut stanna bara 15 meter framför. De vädrade åt alla håll för att försöka få få korn på mig men vinden var till min fördel.

Jag stod helt öppet en fyra-fem meter ut på åkern och bara inväntade att de skulle fly i all hast. Men så blev det inte för när de kollat vad det konstiga ljudet kom ifrån vände de sakta och fortsatte äta som om inget hade hänt. Efter tio minuter vandrade de vidare och jag kunde åter andas igen. Med trötta och skagiga armar lyfte jag ner kameran och tackade för det fina mötet denna underbara tidiga septembermorgon.