Hon låg där och såg på mig med sina tomma ögon.
Det blonda håret var smutsigt och full av mossa.
En liten soltråle sken i hennes ansikte och hon log.
Bland gulnande höstlöv vandrade jag vidare.
Kan inte släppa tanken, hur hamnade hon där och varför?
Bilden är ej arangerad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj vilken annorlunda "naturbild". Den sticker verkligen ut och då menar jag positivt. Bilden är skrämmande och lämnar en massa frågor efter sig precis som du skriver. Du har fångat dessa frågor fint i din s/v bild.
SvaraRadera/Anna
Mmm, gillar den här. Lite otäck är den på ett för mig positivt sätt. Tankarna börjar vandra. Uppmärksamt!
SvaraRaderaStark bild. Och som du skriver så väcker den frågor.
SvaraRaderaTack Annna, Åke och Jukka!
SvaraRaderaJag måste erkänna att pulsen steg en aning innan jag insåg att det var en docka men tycker bilden talar för sig själv på nått vis.
Dockan har nog legat där i många år med tanke på mossan som växte i håret.
Fyndplatsen låg ljupt i en ravin bland fallna träd och annat bråte vilket får en verkligen att undra hur den hamnade där.
Oj vilken bild, obehaglig och spännande på samma gång, verkligen bra
SvaraRadera/PJ