Idag fick jag mig ett gott skratt. Fick syn på en grönsiska som klängde sig fast för glatta livet på en tistel i den kraftiga blåsten och givetvis var jag tvungen att försöka föreviga situationen. Att jag överhuvudtaget fick till något är jag förvånad över för i den ena sekunden var fågeln i bild och nästa helt borta. Jag chansade och det gick ju vägen denna gång.
Vid lunchtid åkte jag ner och hälsade på strömstaren och forsärlorna men när jag kom dit var minken i full gång med sina sysslor så fåglarna var nervösa och flög så fort det rörde sig bland löven.
Förstora bilden och titta riktigt noga.
Men det gjorde mig ingenting för solen sken och värmde gott i mitt ansikte.
Efter en stund kom en man och hans barnbarn på fyrhjuling och vi började talas vid.
Det visade sig att även han var naturfotograf och att vi båda kom från samma stad.
Tänk vad världen är liten.
Hans barnbarn, en blyg liten kille, klättrade runt bland stenarna vid forsen och jag gjorde några bilder.
Lite hårt ljus men vad gör det när man får träffa nya trevliga bekantskaper!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar