Hade tänkt att jag skulle sätta mig vid åkerkanten och invänta den lilla råbocken för att få honom lite snyggt i motljus men till min förvåning var han redan där vilket var ovanligt tidig. Så jag fick sonika smyga mig fram bland björkarna och hoppas på att han inte skulle upptäcka mig. I början höjde han huvudet när han hörde klickljudet men återgick snabbt till sitt. I tjugo minuter fick jag äran innan han vandrade vidare in mot skogen och försvann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar